Slutet, det som vissa kallar början på något nytt

Att långsamt gripa efter något som bleknat bakom en brunrandig gardin. Böljande i vinden. En djup utandning som kolliderar med vad som än finns i dess väg. Doften av något gammalt. Något bekant. Något som du alltid trott kommer finnas där, precis inom räckhåll. Försöker få fatt i det förflutna. Trevande. Vågar inte inse att misslyckande är ett faktum. Det förflutna är och kommer förbli något som redan inträffat. Aldrig någonsin kommer du att få uppleva samma känsla igen. Känna samma smak, känna samma doft. Alla intryck byts ut mot nya. Inte nödvändigtvis bättre, men i högsta grad nya och aldrig tidigare upplevda.

Du menar att det borde kunna lagas, förhindras, skjutas upp. Nu måste jag ingripa. Korrigera ditt misstag, din villfarelse. Något som aldrig var trasigt kommer inte heller att kunna lagas. Tiden läker inga sår. Men långsamt, olidligt långsamt, lär man sig att hantera sorgen. Begripa att livet förr eller senare måste forsla människorna vidare en annan plats och en annan tid, där de kan fullfölja vad de redan påbörjat.

En lukt utav stilla förtvivlan sitter fast i väggarna. Människor med avtrubbade sinnen, knappt närvarande. Slås av en surrealistisk tanke: personer som tidigare varit fria att uppleva och ta intryck utav världen runtom dem nu endast är begränsade till att ständigt sitta stilla i samma rum hela dagarna. Oftast med endast sig själva som sällskap.

(Kanske var det bäst. Kanske hade hon redan fått chansen att uppleva vad livet har att ge.)

Transparent hud. Lika skör som silkespapper. Beroende av andra människors omsorg. Saker jag kommer nonchalera. Det var inte sanningen. Det var inte hon. Det är kvinnan i mitt minne som är den sanna människan. Jag tänker ignorera den lögn utav henne som målades upp.

Jag förväntar mig inte att någon ska ta sig tid att läsa och/eller reflektera över vad jag nyss skrev. Det är bara skärvor av mina tankar. Diffust framförda.

Inuti är du fjäderlätt och vit

Har jag berättat att han har världens finaste nyckelben? Och skulderblad. Och hälar. Och handleder. Och mage. Och axlar. Och fingrar. Och vader. Och överarmar. Och knän. Och armveck. Och ljumskar. Och nacke.
Inte? Nu vet ni.

Din hud under mina naglar



Känner på mig att jag kommer få någon slags repressalie för hur jag känner just nu. Ju högre upp man kommer, desto hårdare faller man. Ignorera instinkten, låt förnimmelsen utav lycka lämna ett avtryck. För visst är det lycka det handlar om?

(Åsidosätt frågorna och låt dig understås att leva i samtiden, för ögonblicket och tillfället. Just nu. Släpp allt annat.)

George Gordon, Lord Byron


There is a pleasure in the pathless woods,
There is a rapture on the lonely shore,
There is society, where none intrudes,
By the deep sea, and music in its roar:
I love not man the less, but Nature more,
From these our interviews, in which I steal
From all I may be, or have been before,
To mingle with the Universe, and feel
What I can ne'er express, yet cannot all conceal.

Grinade som ett barn när jag läste dikten. Så vacker att det svider i hjärtat.

Ångest

Ett ord som någorlunda väl summerar vad jag känner. Kanske det ord jag använder mest just nu. Det ironiska är väl att jag själv försatt mig i den här situationen, utan att riktigt ha insett det innan det var försent. Jag vet inte. Känner mig bara så sjukt oinspirerad, otaggad, äcklig, jobbig, trött. Vill inte känna så. VÅREN ÄR JU HÄR. JAG SKA VARA GLAD. "Du förtjänar att må bra" sa någon. Förtjänar JAG att må bra, eller är det något som alla förtjänar?

HEJ HEJ BLOGGEN

HERRÅ.

(Besök inte min blogg längre. Ni kommer inte finna något av intresse. Eller något över huvud taget. Återkom i sisådär maj vetja.)

Måndag, det är måndag idag. Idag idag idag

Åt inge glass idag
och så gjorde man de ;ppPPppPPppPp

Hahaha, okej. Döda mig.

23:13

Har inte hunnit blogga (uppenbarligen). Antar att jag har haft bättre saker för mig.


20:57

Har ingenting att berätta.
Ville bara berätta det.

Terapifika


Jag är en trasig person, hur mycket jag än försöker intala mig själv motsatsen.
(Få mig att inse. Försök få mig att förstå. Platsen där jag befinner mig just nu är fortfarande obelyst.)

Skalar av mig någon annans hud. Det här är inte jag.

Jobbigt. Frustrerande. Känner mig helt omintetgjord. Geografi is so not my thing. Har suttit sen 12 och försökt skriva ihop en presentation om Japan. Har skrivit... en halv sida.
Orkar. Inte. Bry. Mig. Om. BNP. Per. Capita.

Varför ska man läsa om länder? Är inte det ultimata att själv få uppleva världen? Allt känns så... fel. Jag vet inte. Känner mig så ung. Hela livet framför mig. Vill inte behöva sitta och lära mig om ett lands export. JAG VILL LEVA.


Jag mäter försprång i ljusår

Det är VÅR. VÅÅÅR. Riktig jävla badass VÅR! Igår kunde jag gå i enbart kavaj i typ 10 minuter. Sen blev det liiite för kallt. Men ändå. I can sense it. Nu är den jobbiga delen av våren över. Den delen man bara vill sätta gevärspipan i munnen på grund av att solen lyser (hehe) med sin frånvaro.

SJÄLVKLART blir jag sjuk när våren väl har gjort ett välkommet intrång i våran annars dystra vardag, likt en älskarinna som sedan länge varit försvunnen (hahaha, precis så skriver Birro i vart och vartannat kapitel. You just gotta love him.)

I love what you do to my skin

The Cure-kväll. Vill bara dra täcket över huvudet och. Typ. Försvinna.
(Fett patetiskt men aah. Känner så just nu. Fuck.)

Sommar '09

dsc02515 (MMS)

Fan va GÖTT det hade vart me en liten tan nu alltså......


Slagdänga of the day


Above and Below - The Bravery

(Går)dagens outfitta


Genomskinlig tröja - Idas garderob
Sammetstights - Idas garderob
Vinnarleende - Dior

Sitter hos mitt kioskmongo. Leker mä camen HÄHÄ som ni ser. Lite ego, men vafaan you know you löve me.

Familjen


Enjoy.

Kvällsfika

dsc02743 (MMS)

Kvällsfika


20:03

Inga är mer hopplöst förslavade
än de som felaktigt tror sig vara fria

Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)

Rulla dig i gruset och förstå varför du finns till


För all del. Strö glitter i mina sår. Det är allt du kommer att kunna generera - lidande orsakat utav dina bisarra drömmars utsvävningar. 

Tittade på film typ hela natten. Konsumerade groteska mängder popcorn, godis och påskmust. Jennys konstaterande att "Det är lov" kvarstod, så vi tillät oss inte utveckla någon sorts själanöd. 

Tänka sig vilken tur jag har att kunna omgärda mig med personer som låter mig vara den jag är, apropå inget. Eller allt. Beror på hur man ser eller väljer att tolka det. Haahaha okej för lite sömn. Nu ska jag till gymmet hahahe...


Spegelblank utanpå

Jag tänker för mycket. Mina tankar väller bara upp just nu, och jag låter dom överföras till tangentbordet som sedan vidarbefodrar dom till vem som än läser. Det känns mer verkligt om jag får skriva det där andra kan se och vara delaktiga. Dessvärre tror jag att de flesta av er inte bryr er. Strunta i att gå in på min blogg isånnafall. Det besparar er åtminstone lite tid.

Jag vet inte vad jag vill förmedla. Ena stunden känner jag mig toksäker, i nästa så har allt försvunnit och bara lämnat ett tomrum efter sig. Känslor är så svåra att beskriva, och framförallt blir det svårare när jag har så jävla svårt att uppfatta känslor. Något täpper till. Det ska bli intressant den dagen dammluckorna öppnas och allt bara får forsa. På riktigt.

Bekräftelse

Jag har ett enormt sug efter bekräftelse. Äntligen har jag insett det. Att jag alltid måste höra någon säga hur duktig jag har varit eller att jag alltid måste ha möjligheten att bli hörd. Är det sjukligt att alltid behöva få reda på att man duger och räcker till, eller är alla människor byggda på det sättet? Att smörjmedlet för människans kugghjul är just att få bekräftelse på att man faktiskt inte ÄR misslyckad, och att livets maskineri på så vis kan fortsätta sitt oändliga kretslopp utan att känna friktionen och gnisslet. Skulle ha kunnat fråga Ida, men hon sitter och kollar på MTV. Bäst att inte störa henne... Intensive mental activity in progress, liksom.

Att vara förvirrad

Jag hatar att ha massvis utav frågor cirkulerandes i mitt huvud. Frågor som man inte kan ha konkreta svar på eller helt enkelt kommer att förbli obesvarade. Ibland blir jag frustrerad när jag inte kan förmå mig att be någon om svar. Bryta ner frågan till dess beståndsdelar med en annan person, för att sedan ta ett kliv bakåt för att kunna få en tydlig överblick av vad som bör åtgärdas eller inte. Istället låter jag bli att yttra mig och försöker själv gå till botten med vad det nu än handlar om. Oftast så så främjar jag bara utvecklingen utav ännu mer svårlösta frågor och låter mig ledas in i någon sorts labyrint där jag glömmer bort att verkligen söka efter utgångar.

Nu tänker säkert ni, er som jag brukar öppna upp mig inför, att jag är otacksam. Det är inte syftet med texten, att få det att framstå som om det inte betyder något för mig att kunna prata med er. För det gör det. Så äckligt jävla mycket. Det jag menar är helt enkelt att jag skulle kanske behöva utveckla mig själv mer som person. Lära mig att hantera vimmlet utav påfrestande frågor som jag dagligen ställs inför... Det jag uppehåller er med är nämligen bara toppen utav isberget.

Fick nyss, vad jag tror var, ett blodsockerfall efter att ha legat och läst på balkongen. Marcus Birro, för er som verkligen skulle vara intresserade. Vill gå på hans föreläsning på Peace!!!! Ikväll blir det filmkväll (igen). Myspys.


11:00

Gräddglasstårta till frukost, kan det bli bättre än så?! Jenny rättfärdigade det hela med orden "Det är lov". Kändes bättre på en gång, hihi. Såg på film hos William igår med Jenny, Tove, Fanny, William (obviously), Roy, Frida och Fredrik. Sämre film har jag inte sett på länge.
Fint väder idag iallafall....


Min livmoder....

Har tänkt på en sak. Killar bör ju inte ha laptopen på paketet eftersom det kan reducera produktionen av spermier (eller hur???). Hur är det med tjejer? Blir min livmoder typ... förkrympt eller något sånt om jag har datorn på området där jag förmodar att min livmoder befinner sig? Datorn är överhettad och min lillmage är varm som fan.

(Förra inlägget SMSade jag in!!!! Kan ni tänka er?!)

Hål i taket

Hål i taket


Uttråkad

Jenny somnade om. Webbkamera, Basement Jaxx, Petshop Boys och bob hund är synonymt med sysselsättning. Hahahehe...

"Har inte Jenny några trosor på sig???!?!???!?!?!?!"

Hittade nässprejjjj. Hähä.

Säger ju att det snöar. Snyfft.

Min livsgnista slocknade

Nu har det slutat. Men det hindrar inte det faktum att det HAR snöat. Jag vill dö. Livsandarna har lämnat själen. Jag har börjat missbruka fejjan. Lovade mig själv att aldrig bli en sån som kommenterar och skriver en massa skit. Nu går det bara utför.

NU VAKNADE JENNY. LYCKA. HIHIHIHIHIHIHI.


Skjut mig.

Det snöar. Helt seriöst. Stora jävla snöflingor. Nu tänker jag somna om, och när jag vaknar så kommer jag inse att jag bara drömt. Bra. Okej.

VAFAN

Nu ligger den jäveln och SNARKAR. Detta måste åtgärdas OMEDELBART. Edvin, hur står du ut?!

Min bebis


Det här är min bebis. Henne har jag känt i snart 13 år, and we're still going strong. Ville bara påpeka att jag gillar henne väldigt mycket. Dels för att hon alltid får mig att skratta och dels för att hon är så knäpp i huvet. På ett fint sätt. Puss på pannan, Jenny! ♥

Verkligen inte

168 timmar.
Nu tänker jag åka och träna. I brist på annat.


09:35


Det här är precis vad jag inte behöver just nu. Helvete.

Hjärtat är ett oregelbundet slagverk

Påsken är inte samma sak som när man var liten. Älskar dock fortfarande myskänslan som högtider framkallar. Åt påskfrukost och tog världens längsta promme. Fyfan va våren är vacker. Alltså, den delen av våren när man verkligen känner att det är VÅR, och inte bara en period som består uteslutande av slask och mörker. Fåglarna lät så jävla entusiastiska att man inte kunde låta bli att bli varm i lillhjärtat.

Ikväll ska vi äta påskmiddag (hahaha, VARFÖR firar man grejer genom att enbart ÄTA?) i Högbo. Kommer bli så äckligt gott. Och nu ska jag lapa sol på balkongen. Har sett fram emot det som fan under typ hela vinterhalvåret. Att sitta på balkongen med en kopp te, askalas musik, ett par brillor och en fin bok. Vuxenpoäng till mig i och med boken.
BRING ON THE VITAMINE D!

23:54

Okej. Hur kommer det sig att helt random personer bestämde sig för att kommentera mitt föregående inlägg, och på så vis slösa både min och deras tid? Förstår inte syftet med det hela. Tror knappast man lockar läsare genom att skriva värdelösa kommentarer.

(Fast lite eftertraktad kände jag mig.)

22:39

Måste se 500 Days of Summer.

21:44

jenny. säger (21:41):
VÄLKOMMEN, DET ÄR SÅHÄR DET SKA VA


Stöld


P&L


Kom på att det är mindre än 3 månader kvar tills Peace. Är så obeskrivligt taggad. Fyfan. Och 23 dagar kvar tills jag blir 16. Lite mindre taggad, men ändå taggad.
Såg Kill Bill vol. I med Tovis ikväll. Den var awesome! Och så åt jag sushi för första gången in my entire life. Den ni.

Vy från ett Luftslott

Dimma är mysigt och läskigt på samma gång. Jag hoppas det blir vår snart iallafall........
Note to self: BYT LINSER!!!!

RSS 2.0