CONSTANTDAYLIGHT

Packat väskan och krypit ner i myskläderna. Nu ska jag äta jordgubbar med mamma och pappa. Imorgon beger jag mig mot Borlänge och fem dagar utav fina saker.

Mark Mulcahy – From This Moment On (Kanske världens finaste cover!)

Äntligen börjar sommaren påminna om hur jag målade upp den i mitt huvud under långa och mörka novembereftermiddagar. Jag har nattbadat, pratat med människor jag älskar om viktiga och helt onödiga saker tills jag tappat rösten, shottat tequila, legat och myst till fina filmer, legat ensam och lyssnat på regnet och fina låtar som nästan fått mig att börja grina (men jag gjorde aldrig det för att sommaren är för fin för att ödsla tårar på), träffat människor som jag saknat och som jag vet att jag kommer sakna oändligt mycket i framtiden, drickit vin och o´boy till frukost, hittat på bus, solat så min hud nästan faller av, hoppat ner i iskallt vatten utan att ifrågasätta temperaturen (magplask, dessvärre), cyklat längre än jag gjort resten utav året, skrattat så att jag fått kramp i magen, haft mina solglasögon på - dag som natt.

Nu ska jag ta bussen med Edvin till Jenny och vi ska bada och sola och spela gitarr och tänka på ingenting.

Bet mig i läppen. Slöt ögonen och förbannade allt i min omgivning. Älska vad du skapar.
Vi vann aldrig, men vi gav oss heller inte in i striden.
 
Fyller hålet med ihåliga känslor. Vit hud under byxkanter och rockärmar. Vi gömmer oss för varandra, rädda att möta någons tomma blick. Ljudlösa utandningar och blixtsnabba blinkningar. Ett ljud som bryter tomheten, tystnaden är tjockare än vakuumet som ligger laddat över marknivå.

Gudrun, du är utav äkta kvinnoblod!

Efter fyra år med samma människor, dock under ständig utveckling, säger vi hejdå. Fint, om än lite sorgligt.