CONSTANTDAYLIGHT

Jag har ett enormt sug efter bekräftelse. Äntligen har jag insett det. Att jag alltid måste höra någon säga hur duktig jag har varit eller att jag alltid måste ha möjligheten att bli hörd. Är det sjukligt att alltid behöva få reda på att man duger och räcker till, eller är alla människor byggda på det sättet? Att smörjmedlet för människans kugghjul är just att få bekräftelse på att man faktiskt inte ÄR misslyckad, och att livets maskineri på så vis kan fortsätta sitt oändliga kretslopp utan att känna friktionen och gnisslet. Skulle ha kunnat fråga Ida, men hon sitter och kollar på MTV. Bäst att inte störa henne... Intensive mental activity in progress, liksom.