Svider i bröstkorgen. Av sällhet

Melodin var mycket nära nu, det var bara att nappa den i svansen. Men han hade tid att vara förväntansfull, den var inringad och kunde inte ge sig av. Först var det disken och sen pipan, och sen, när brasan blev glöd och nattdjuren ropade på varandra i skogen – då var det tid att göra en sång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0