CONSTANTDAYLIGHT

Jag är en mästare på att tvivla. Att misstro mig själv och vad jag kan åstakomma. Kanske framförallt därför att jag under det senaste året har reflekterat och funderat över saker som är bortom min kontroll. Det, mitt skadliga tänkande, har genererat i att jag allt oftare har börjat jämföra mig själv med andra. Frågor som jag endast trodde cirkulerade i tankarna hos "svaga" människor förekommer flitigt i även mina numera. Gör det mig till en svag person? Eller min skepsis gentemot mig själv en insikt som ger mig ett mentalt försprång i livets lopp? Kan man förresten kalla min misstro för en insikt? Vad är denna insikt grunnad på för underlag?

Mina frågor alstrar bara nya, och ett nätverk utav komplicerade frågeställningar bildas i mitt huvud. Därför stänger jag ner. Nekar åtkomsten för både mig själv och andra.