Det skaver en aning, men ingen kan känna det. Tystnad.

Bet mig i läppen. Slöt ögonen och förbannade allt i min omgivning. Älska vad du skapar.
Vi vann aldrig, men vi gav oss heller inte in i striden.
 
Fyller hålet med ihåliga känslor. Vit hud under byxkanter och rockärmar. Vi gömmer oss för varandra, rädda att möta någons tomma blick. Ljudlösa utandningar och blixtsnabba blinkningar. Ett ljud som bryter tomheten, tystnaden är tjockare än vakuumet som ligger laddat över marknivå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0