Stela knän
Åh. Mina knän skulle lika gärna kunnat tillhöra en gammal tant, alternativt gubbe. De värker och gnisslar. Vill bara gråta en skvätt när jag ska resa mig upp från soffan (lite smålökigt, men jag har sovit på soffan den senaste veckan. Den är sååå skön). Funderar på ifall liniment (quite odd stavning) skulle kunna lindra mina krämpor...
Hahahaaa. Måste bara förtälja gårdagens upplevelser. På medelgympan (avancerar!) var det en en ny instruktör som höll i passet. Lite fumligt och nervöst körde han igång passet. Inget försnack (älskar när kärringarna insisterar på att prata om vädret. NEJ, jag tror inte att det undgått någon att det snöat avsevärt mycket iår), utan bara pang på rödbetan. Då och då kom han med lite smått malplacerade utrop som utdragna "Okeeeeej" på ett sådär klämkäckt vis. För att vara litem spexig satsade han på att spela luftgitarr på VARJE solo. Till avslappningen valde han att spela soundtracket till Sagan om ringen (ni vet, när Frodo gosar vid sin stuga. Den där cosy flöjtmusiken...). Hur cheesy är inte det?! Charmig som fan.
När jag sen gick från fjärran mot stan började en trolsk dimma att lägga sig över den nu mörka staden. Precis som i The Mist. I höjd med bron mot kvarnparken märker jag att någon går obehagligt nära mig. Ökar takten. Förföljaren ökar takten. Till sist kommer han ikapp mig och klappar mig på axeln. Blev skiträdd. Trodde det var en våldtäcktsman/mördare/psykopat. Visade sig att han letade efter Läkerol arena. Ha ha.
Nu ska jag iväg och köra lite MEDELgympa.
Gosig bild på Simon och Springsteen.
Hahahaaa. Måste bara förtälja gårdagens upplevelser. På medelgympan (avancerar!) var det en en ny instruktör som höll i passet. Lite fumligt och nervöst körde han igång passet. Inget försnack (älskar när kärringarna insisterar på att prata om vädret. NEJ, jag tror inte att det undgått någon att det snöat avsevärt mycket iår), utan bara pang på rödbetan. Då och då kom han med lite smått malplacerade utrop som utdragna "Okeeeeej" på ett sådär klämkäckt vis. För att vara litem spexig satsade han på att spela luftgitarr på VARJE solo. Till avslappningen valde han att spela soundtracket till Sagan om ringen (ni vet, när Frodo gosar vid sin stuga. Den där cosy flöjtmusiken...). Hur cheesy är inte det?! Charmig som fan.
När jag sen gick från fjärran mot stan började en trolsk dimma att lägga sig över den nu mörka staden. Precis som i The Mist. I höjd med bron mot kvarnparken märker jag att någon går obehagligt nära mig. Ökar takten. Förföljaren ökar takten. Till sist kommer han ikapp mig och klappar mig på axeln. Blev skiträdd. Trodde det var en våldtäcktsman/mördare/psykopat. Visade sig att han letade efter Läkerol arena. Ha ha.
Nu ska jag iväg och köra lite MEDELgympa.
Gosig bild på Simon och Springsteen.
Kommentarer
Trackback
