Ett svagt mumlande, tyst försiktigt kraftigt ljudligt mot nacken
Hemma igen från Gotland. Och innan dess har det hänt mycket. Inget produktivt har uträttats, dessvärre. Däremot har upplevelserna varit... utvecklande. Avdundsjuk på Tove som befinner sig på Way out West i detta nu. Ser fram emot Popaganda och, förvånande nog, att skolan ska börja. Nu ska jag ut i sensommarnatten (för visst räknas augusti som sensommar?).
Slutat svida. Slutat riva. Värken som uppstod i märgen varje gång jag tänkte på henne är inte längre närvarande. Betyder det att hon är borta för gott? Visslande ljud kom från hennes hals varje gång hon andades in. Ett svagt mumlande. Hennes blottade ryggrad.
Kommentarer
Trackback
