CONSTANTDAYLIGHT

Såg Red Riding Hood nyss. Den var helt okej, bortsett från det förutsägbara konceptet - en tjej som slits mellan två killar. Den ena biff och macho, men som är den hon verkligen är kär i. Den andra, the good guy, försöker göra allt som står i sin makt för att hon ska må bra. Tjejen rådissar den snälle och vill vara med hårdingen. Sedan finns även den obligatoriska dosen av sagoväsen, nämligen varulven ifråga. Som sagt, helt okej film. Kan medge att den nästan kan klassas som "bra". Soundtracket var ganska grymt (bl.a bidrog Fever Ray med två spår), men filmen känns fortfarande väldigt Twilight-aktig. Hormonstinna tonårsflickor jublar säkert, medan de darrar av upphetsning vid tanken på att själva bli sönderslitna av en hunkig kille i varulvsform. Jag är kluven. Jag vill tycka att filmen är grym. Jag gillar stark hur denna folkkära sägnen har tolkats; kärnpunkter har vidhållits, men den har även blivit väldigt kryddad och fått en spännande twist. Plus att soundtracket passar väldigt bra in. Det är dock trist att behöva inse att den här filmen troligtvis inte hade kommit till om det inte vore för Twilight-hysterin. För så tror jag är fallet. Se den. Ignorera influenserna från ovan nämnda tonårsrulle, annars sabbas filmupplevelsen markant. (Kan påpekas att vid vidare efterforskning så visade det sig att regissören är densamma i Red Riding Hood och Twilight-serien. Otippat.)