CONSTANTDAYLIGHT

Sitter och fördriver kvällen genom att titta på sista minuten-resor. Skulle vara så olidligt skönt.

Introduktionsdagarna känns så innerligt onödiga. Vill bara spola tillbaka tiden litegrann, och ha lov ett tag till.

Till middag lagade jag pasta carbonara, smörstekta kantareller och pestodoppade grönsaker. Mmmmmm. Plans for the night ser ut att vara Hannibal med pojkvän. Gillar dem båda.

Åkte till Stockholm med Tove och Lisa idag, som en sista sommarlovsaktivitet. Vi kikade runt på stan, shoppade och åkte karuseller på Gröna Lund tills vi kiknade. Väl hemma möttes jag av en nybakad citron-cheescake och en öppen vedspis. 

Tillbringade kvällen samt en del av natten tillsammans med en skara personer i något slags peppande inför skolan. Börjar få kalla fötter nu. Känns inte alls lika spännande och roligt längre.
--

Nu vill jag gosa upp mig i Carls famn. Där trivs jag allra bäst.

Ligger i sängen med en fullständigt utsträckt hund vid min sida, och bortanför ligger en lätt ihopkurad man. *Trivs*

Mina dagar ser ut ungefär såhär numera: Runt halv elva vaknar jag, och kliver upp innan Carl. Hämtar en macka, sätter mig framför TV:n. En halvtimma senare kommer Carl och sätter sig i andra ändan av soffan, med macka och O´boy. Vi sitter och planlöst zappar mellan Discovery och Canal+ utan att egentligen ägna ett större intresse åt programmen. När jag inser att mitt TV-tittande har manipulerat min tidsuppfattning och jag förskräckt inser att klockan är halv fyra går jag och sätter på mig byxor och en relativt ren tröja. Detta för att på något sätt rättfärdiga mitt beteende, ifall en ifrågasättande kommentar skulle kunna sändas iväg ifrån någon familjemedlem, likt en giftpil; "Jamen, jag har ju på mig KLÄDER. Jag är ju up n' running liksom, men just nu kanske jag har VALT att sitta framför TV:n!!" Carl surfar på bärbara datorn, tittar upp ibland för att kunna säga "Jag har sett den här. Han till vänster dör" och låter sedan sin blick återvända till datorn, vars skärm sänder ut ett sken, som tillsynes har en väldigt fängslande inverkan på honom. Jag morrar och gnisslar tänder i tystnad och använder sedan min magiska fallossymbol för att byta kanal. Under kvällningen börjar jag känna mig dåsig, and my mind slips away ungefär vid 21-tiden. Halv ett knuffar Carl på mig för att jag ska vakna, och vi går upp och lägger oss. Jag glömmer att borsta mina tänder.


*spejar in i framtiden och vill ba att skolan ska börja*

"Two years he walks the earth. No phone, no pool, no pets, no cigarettes. Ultimate freedom. An extremist. An aesthetic voyager whose home is the road. Escaped from Atlanta. Thou shalt not return, 'cause "the West is the best." And now after two rambling years comes the final and greatest adventure. The climactic battle to kill the false being within and victoriously conclude the spiritual pilgrimage. Ten days and nights of freight trains and hitchhiking bring him to the Great White North. No longer to be poisoned by civilization he flees, and walks alone upon the land to become lost in the wild."
Alexander Supertramp May 1992

Besökte Holland. Fint land. Drog dessvärre på mig en nedrans förkylning, men det gör inget. Det är ju vår, krokusarna blommar och man kan gå runt i en tunn jacka och bara frysa litegrann. Tjusigt värre.

Jag vill åberopa allas uppmärksamhet: Härmed utnämner jag mig själv till pristagare utav decenniets mest prestigefyllda pris. "Världens sämsta bloggare", i samtliga kategorier. Jovisst hade jag anat detta, men jag må säga att jag fortfarande är lite tagen.... Tack och bock.

(Jo, jag håller med. Det är endast i sällsynta fall monologer lyckas bli annat än gräsliga. Sorryyyy)

Igår var det min namnsdag. Blev uppvaktad i kvällningen av min fina pojkvän med gos och (hemmagjord!) fransk nougat. I love him long time.

Slutade elva idag. SKÖNT.

Carl ligger här bredvid mig och myser som en liten kattunge. Spinner och vill bah bli kliad bakom örat. Förnöjd och bekväm. Själv har jag megaångest för mina religionsuppsatser.

Utöver mysgosande var vi ute och lyxcruisade. Svängde förbi IKEA med siktet inställt på 5-kronorsglass. Men ICKE. Annars, ljuvlig vårdag.

Vilken besvikelse. What was all the fuzz 'bout? Väldigt medioker och levde inte alls upp till mina förväntningar. Tyvärr.

Ledger+Gyllenhaal=gött

(Googlade "Mellerud". Det är en kommun i landskapet Dalsland vid Vätterns västra sida. F.Y.I.)
Enligt en överenskommelse skall jag nu återuppta mitt bloggande. Slaviskt eller ej återstår att se, men hädanefter ska jag försöka ge skriftliga uppdateringar om mitt ytterst glamourösa, spännande och fantaaastiska liv. Nice, innit?
Åvär änd aout!

Sigur Ros – Hoppípolla, åh. Ni vet nog förmodligen redan att denna är en av de finaste låtarna på hela Tellus, men ett litet upprepande sitter nog inte helt fel.

Hoppas ni njuter av den annalkande våren. Det gör jag.

Fint att det fortfarande är vissa som nyfiket kikar förbi, även om jag inte skrivit så mycket som en mening på över två månader.

Tänka sig vad mycket som pågått i mitt liv under tiden som passerat. Jag har hittat min Carl, jag varit på en väldans fin bal med denne, jag har sjungit halsen av mig på trevliga tillställningar, jag har med samma usla stämma sjungit upp i luciatåg och för födelsedagsbarn, jag har sovit till sent in på dagen på en varm herres utslagna arm, jag har varit i Stockholm med min mor och tagit del utav julhysterin, jag har farit till bland annat Uppsala och Borlänge med min kärlekspojke, jag har glädjts åt mina studieprestationer, jag har somnat på bussar, jag har skrattat på tok för högt vid olämpliga tillfällen, jag har suttit på en busshållplats och druckit rödvin med min man en kvart innan tolvslaget under nyårsnatten, jag har skottat tills ryggen värkte som på en gammal tant, jag har snömulat och snömulats, jag har pussats, jag har kramats, jag har ätit sushi i ofantliga mängder, jag har tittat på vackra filmer, jag har gått med oknutna skor mitt i natten på väg till en buss som aldrig kom och jag har gjort så himla mycket mer att jag skulle få kramp i fingrarna av att knappa mer på tangentbordet. På enbart två månader. Det är sällan man verkligen reflekterar över hur mycket som egentligen händer. För det händer väldigt mycket i allas liv. Hihi.

Imorgon skall jag och the love of my life åka till Högbo för att skämma bort oss med spa, skidåkning, mys, trerätters, fint hotellrum och mer mys. Det ser jag fram emot. Samt min ögonstens födelsedag, då jag nämligen planerar en utomordentlig present. I say nothing else.